I torsdags gjorde jag då äntligen mitt första lopp sedan sommaren 2009. Det var riktigt skönt, det mesta kändes över förväntan och jag är SÅ glad att jag inte tagit någon som helst skada av det. Sakta men säkert bygger jag upp min kropp igen.

Victorialoppet i Borgholm. Dock helt utan Victoria detta år. Det sägs att hon pimplar drinkar på nån strand betydligt längre bort än det Strand som finns i Borgholm.

Ett mycket populärt lopp, för turisterna pÃ¥ ön men även för lÃ¥ngväga proffs, dÃ¥ det finns en nätt summa pengar i potten. Vinnare i herrklassen Japth Kipkorir pÃ¥ 26.16. TvÃ¥a för mig mer kände, Adil Bouafif frÃ¥n Hässelby. Distanserad med nästan minuten i värmen. Snabbast kvinna Madeleine Larsson frÃ¥n Hässelby pÃ¥ 31.56. Stressade människor! Nej, det är inget mindre än imponerade vilka prestationer de genomför och jag är djupt imponerad. Det var ju inte heller direkt svalt…förra Ã¥ret stod jag bredvid och hejade pÃ¥, dÃ¥ vann Isabellah Andersson. Vilket driv i steget! Nu hoppas vi att hon kan hävda sig internationellt i det stundade EM:et i Barcelona.

Men åter till loppet ur en amatörs synvinkel. Arrangemanget får dessvärre ett mycket lågt betyg av två anledningar. Man måste kunna tillhandahålla en vätskekontroll på ett bättre sätt än att man själv ska behöva köra ner handen efter vatten i en tunna, och man måste också kunna se till att man inte behöver stå i kö för att ta sig i mål. I år hade man gemensam start för män och kvinnor, men man lyckades inte ta hand om den stora folkmassan. Tråkigt. Inte för att det gjorde mig speciellt mycket, men man betalar ändå bra med pengar för att deltaga. Bättring till nästa år tack!

Mitt lopp gick i ett kontrollerat  tempo. Hade redan innan bestämt att jag slaviskt skulle hålla mig i ett 5:30 tempo. Första km på 5:20. Sen in i slottsskogen. Svårt att hålla tempo i trängseln. Andra på nära 6 min. Sedan lite mer plats, och åter upp i tempot igen. Fullständigt kontrollerat. Sista två km kostade jag på mig en liten ökning till 5.15. Bara för att jag kunde. In på idrottsplatsen och plattan i mattan. I mål på enligt min klocka 48:36. Den officiella tiden långsammare, pga köbildningen.

Jag hade säkert kunnat gÃ¥ hÃ¥rdare, men jag är nöjd med att jag lät bli. För vem vet vad som dÃ¥ hade kunnat hända med en kropp som inte är i total “löpbalans”.

Tanken var att idag ge mig ut på en runda igen. Ställde in. Kände mig seg. Känner ingen stress. Är bara nöjd att jag besegrat mitt knä och är på väg att bli en löpare igen.

En stor seger!

Share on Facebook