Det är väl så livet är antar jag. I största allmänhet. Man kan inte vara på topp jämt och ständigt, men man kan alltid påverka sitt nu och sin framtid. Dåtiden kan du bara titta tillbaka på, med allt vad minnen heter, goda, som dåliga. Kanske tenderar jag att ibland titta för mycket på det dåliga, att med lite smått ängslig och förbannad uppsyn inse att tiden går, och den enda som kan påverka innehållet är du själv.

Det har varit en påfrestande sommar, utan tvekan. Det märks de dagar jag är ledig. I natt/idag sov jag 13 timmar, och var fortfarande inte utvilad. Snooze-knappen är min bästa vän. Skulle gått upp kl 08, gick upp klockan 13.

Jag vill bara pÃ¥peka att detta absolut inte är nÃ¥gon klagan. Är det nÃ¥gon gÃ¥ng man ska jobba i det yrke jag nu har och älskar varje minut av, sÃ¥ är det nu. Det är nu man mjölkar ur det sista, det är nu man skördar frukterna. Men till vilket pris? Jag vet inte riktigt, men jag kan bli lite orolig (vis av erfarenhet av att ha sett det med egna ögon) över mig själv ibland, när jag kan ha svÃ¥rt att fokusera, att vara den glada Henrik som sprider skratt och glädje. När jag mitt i ett samtal fumlar bort mig själv, missar halva konversationen för att jag grubblar över nÃ¥got helt annat – alla mÃ¥sten. Jag kan känna mig lite smÃ¥tt  förvirrad. Jag kan känna mig som tristaste i världen när jag tackar nej till massa roliga grejer med dÃ¥liga ursäkter, och istället är sÃ¥ trÃ¥kig att jag väljer att Ã¥ka hem, stänga in mig, somna in i soffan, vakna upp, grubbla lite, och sen gÃ¥ och lägga mig istället. Och dÃ¥ inse att jag inte kan somna. För att jag sovit bort halva kvällen och istället blir sur över det.

Allt handlar dock om planering. Veckovis. MÃ¥nadsvis. Ã…rsvis. Du kan göra sÃ¥ stor skillnad i ditt liv om du vet vad du ska göra, och när. Du kan bli sÃ¥ sjukt mycket mer effektiv om du inte släcker bränder hela tiden, om du istället hela tiden ligger steget före. Det gÃ¥r att applicera pÃ¥ bÃ¥de yrkesliv, privatliv och “träningsliv”. Man lägger själv grunden till sin egen framtid.

Jag antar att det är det jag måste göra nu. Vad vill jag egentligen? vad gör jag om ett år, om fem år och om tio år. Jag måste göra det både som privatperson och yrkesperson. De människor som gör störst intryck på mig är just dessa, som vet vart de är på väg. Som har bestämt sig, och som sedan utför. De män och kvinnor som lägger ner hela sin själ på att bli bäst på just det de vill, som hela tiden utmanar sig själv. Som kliver utanför komfortzonen. Som vidgar sina vyer, som aldrig är riktigt nöjda, som alltid strävar efter att bli bättre, vad de än företar sig.

Trött, förvirrad Henrik måste genomgå en förvandling. Hitta rätt verktyg, planera, genomföra, flytta fram sina gränser, och bli den glade, rolige och harmoniska Henrik igen som tar vara på allt vad livet har att erbjuda.

Knyter näven, taggar till och beger mig snart ut pÃ¥ pulsjakt – balsam för själen.

Share on Facebook