Äntligen! 10 km. Eller lite drygt det till och med. Det har inte hänt sedan jag senast sprang Marathon 2009, det är cirka 14 månader sedan. Jag kan alltså springa 10 km nu, utan att känna mig skadad. Okej då, lite stel är jag allt i höger baksida lår, men det är inget som påverkar mig speciellt mycket, det måste bara kontrolleras.

Därför känns denna dagen som dagen då jag på riktigt tog avstamp mot framtida mål med min träning. Nu krävs det planering, målmedvetenhet, jävlaranamma, psyke, starka muskler, bättre kost, bättre sömn, bättre rutiner, mer fokus, mer vilja, mer alternativ träning, mer glädje och mer träningsminuter. Bara det. Inget mer!

I morgon ska jag bara ha kul. Bara ta mig runt. Simma likt en pensionär i en bassäng, cykla likt en amatör och springa likt en uppjagad stackare som bara vill i mål. Kom och heja, jag kommer behöva det.

Köpte för övrigt en cykelhjälm idag, det är ett måste om man ska tävla på cykel. Dessutom en bra livförsäkring. Har känt när jag varit ute och cyklat lite mer på allvar på sistone att det känts otryggt. Dessutom, ett par nya fina löparskor. Asics GT 2150. Jag älskar dem redan. Sitter bra på foten och är inte så klumpiga som de Asics jag tidigare sprungit i.

Simma lugnt där ute, det ska jag göra i morgon.

Share on Facebook